Embracing emptiness...

Känner mig ovanligt nere idag... Nästan lite ledsen. Förstår inte alls varför egentligen...
Var på stan med Jeanette idag, lääänge sen jag träffade henne. Måste varit innan jul tror jag! Lilla My hade blivit så stor! O sååå lik Daniel att det var läskigt.
Efter vi traskat runt lite och varit och fikat o så, gick jag nere till Anneke i butiken! Jag är ju som jag är, jag gick runt i granskade lokalen och började automatisk möblera i huvudet. Vet nu precis vart jag skulle ha alla möbler om jag bodde där. Det är en källarvåning, ganska skabbig egentligen, men den har helt klart sin charm! Kakelugn i ena rummet. Och det bästa av allt, en sliten tegelvägg! Helt såld! I want it! Sen fråga Anneke om jag ville prismärka lite varor o det gjorde jag gladeligen! Löjligt roligt! Har jag inte gjort sen jag jobbade i Vivo Nova.
Saknar faktiskt det ibland. Bara jobba i sin egen takt, packa fram varor, möblera om och greja. Prismärka medan katten låg o spann i knäet=) Myyys! Those were the days!
Jag verkligen älskar att jobba i småbutiker! Gå och pula, prata med kunder, dekorera och skylta... Jag e dessutom riktigt bra på det! Vill nog ha en egen liten butik i framtiden. Nån gång när tiden är rätt!

Kan inte riktigt förklara hur jag känner. Jag är inte glad. Känner mig så tom på nåt sätt. Som att det verkligen fattas mig något. Det är som om jag hade ett rum i hjärtat som står tomt och väntar på att nån ska flytta in. Vad det är, vet jag inte.. En ny kärlek, en vän eller nån annan som ska in, men nåt är det.
Kan kanske bero på att jag satt o sorterade alla bilderna på datorn nu ikväll. Mååånga minnen. Bra och dåliga. Videoklipp som jag och Tomas spelat in, bilder från skolan, julaftnar o.s.v. Det var som ett litet hugg från flydda dagar som gav sig till känna. Antar att det ska kännas lite när man tänker på det förflutna. Både bra och dåliga känslor.

Sitter här och tittar på mina små kisisar. De är verkligen det käraste jag har. Mina bebisar. Älskar de nåt så otroligt. Jag vet att många tycker det är fånigt att bry sig så mycket om djur, men de e verkligen mina trogna följeslagare. De lyssnar på mig, de vet när jag är ledsen... De kommer o kryper upp och ska gosa när man känner sig ensam. Visst, de kanske inte gör det av ren affektion, men jag tycker om att låtsas. De finns där! Det gör så himla mycket att stryka de över ryggen och höra dem spinna. Man blir lugn...

Jag hoppas att det blir en bra dag imorgon också... Dessutom en bättre kväll än vad detta har varit. Fick b.t.w. vykort från Mattias idag, skickat från Singapore! Trevligt!

Kanske skulle ägna mig lite åt Harry nu, i brist på annat. Har 2,5 bok kvar nu=) Spännande! De två sista ska jag helt klart bli höjdpunkten. Sen blir det Darkly Dreaming Dexter efter det.

Nej, dags att... Sluta sitta här och fundera, känner att jag inte kommer att må bättre av det iaf.

Nighty night y'all!