Valetine

Jaa, nu var det snart dags igen... Alla Hjärtans Dag. Vad ska man säga? Känner än så länge ingen ångest alls faktiskt och tror i ärlighetens namn inte att jag kommer att göra det heller. Förra året var lite skumt, eftersom det var struligt med Tomas. Meningen var att vi skulle firat tillsammans, men missförstånd ledde till dubbelbokningar osv. Hade iaf riktigt trevligt!
Jag, Christine och Mattias körde en bojkotta-alla-hjärtans-dag-kväll! Riktigt nice faktiskt. Middag, vin o skräckfilm! Inget äckligt kärlekstjafs här inte ;o)
Det här året vet jag inte riktigt vad som händer, men jag gissar på nåt liknande. Om det inte mot all förmodan skulle komma en riddare på vit springare, eller mer modernt, en atletisk man med het bil, o ta mig med storm. Hihi, vilka tankar jag har. Men ingen har väl dött av att drömma lite!?

O medan jag kommer ihåg det, idag fyller MATTIAS år! Happy B-day baby! =) Miss you hun!

Idag har jag varit så flitig =) Inte nog med att jag har tvättar vanlig tvätt, jag har bytt ut mina soffklädslar, satt på nya fina och tvättat de gamla. Har även skurat vardagsrumsmattan, vilket var extremt välbehövligt. Imorgon går jag på badrumsväggarna!

Hade en liten kise som nattade över hos mig i sängen inatt. En liten ynklig bortsprungen sak. Hon blev så glad att komma in o få äta o sova i en varm säng. Hon hade tydligen varit bortsprungen sen onsdag förra veckan, men nu e hon på plats hos sin rätta matte! Det gick bra faktiskt! Dizzy & Phoebe är ju som de är, God bless'em, men jag tyckte de skötte sig bra! Bara lite morr och fräs, men inte en enda catfight! Så stolt över dem, mina små gull! =)

Neej, nu ska jag hämta sist tvätten så kan jag slappna av ordentligt sen!! Enjoy the evening!

Hush little baby...

...Don't say a word
Mama's gonna buy you a mockingbird
And if that mockingbird don't sing
Mama's gonna buy you a diamondring
And if that diamondring turns brass
Mama's gonna buy you a looking glass
If that looking glass gets broke
Mama's gonna buy you a billy-goat
If that billy-goat won't pull
Mama's gonna buy you a cart and bull
If that cart and bull turns over
Mama's gonna buy you a dog named Rover
If that dog named Rover won't bark
Mama's gonna buy you a horse and cart
If that horse and cart falls down
You'll still be the sweetest little baby in town

Bluntly me...

It's like a vicious circle... A wildly spinning tornado. I need to get out, I really do. Can't keep doing this... If I get dizzy enough, I'll fall. I could hurt myself... Severely. I'm trapped... Inside som foggy shrinking room. There's a door alright, you just have to walk over there, pull the handle and enter the world. And one day, I will! I keep mocking myself, for always repeating the same thing over and over. But I bet there's a reason. Maybe if I do, then it'll eventually penetrate my thick head! At least that's my excuse! I can only prove my self wrong ;o)

Lately I've been a bit disappointed with someone. To be honest, I don't quite know wheater the disappointment is justyfied or not. Is it me over reacting or has the person behaved in bad manors!? I might just be sensitive right now... I spoke to Monica the other day about how both her and me are really coward when it comes to telling people off. If a friend behaves badly and you get hurt one way or another, you should be able to tell them that you consider what they did to be wrong. Neither one of us ever do, apparently. It's a shame... Undermining ourselves that way... Whilst we spoke about it, I actually took the currage to tell her that I was somewhat hurt by a previously past situation... Turns out, I didn't quite have to be... Felt good.
Sometimes I wish I was one of those from whom's lips things just come flying out, bluntly. "There, I said it... Now answer me!"

Might continue this later... Or I won't, don't know for sure yet. Have to take a shower before I head off to meet Marie!

Ciao!!

Embracing emptiness...

Känner mig ovanligt nere idag... Nästan lite ledsen. Förstår inte alls varför egentligen...
Var på stan med Jeanette idag, lääänge sen jag träffade henne. Måste varit innan jul tror jag! Lilla My hade blivit så stor! O sååå lik Daniel att det var läskigt.
Efter vi traskat runt lite och varit och fikat o så, gick jag nere till Anneke i butiken! Jag är ju som jag är, jag gick runt i granskade lokalen och började automatisk möblera i huvudet. Vet nu precis vart jag skulle ha alla möbler om jag bodde där. Det är en källarvåning, ganska skabbig egentligen, men den har helt klart sin charm! Kakelugn i ena rummet. Och det bästa av allt, en sliten tegelvägg! Helt såld! I want it! Sen fråga Anneke om jag ville prismärka lite varor o det gjorde jag gladeligen! Löjligt roligt! Har jag inte gjort sen jag jobbade i Vivo Nova.
Saknar faktiskt det ibland. Bara jobba i sin egen takt, packa fram varor, möblera om och greja. Prismärka medan katten låg o spann i knäet=) Myyys! Those were the days!
Jag verkligen älskar att jobba i småbutiker! Gå och pula, prata med kunder, dekorera och skylta... Jag e dessutom riktigt bra på det! Vill nog ha en egen liten butik i framtiden. Nån gång när tiden är rätt!

Kan inte riktigt förklara hur jag känner. Jag är inte glad. Känner mig så tom på nåt sätt. Som att det verkligen fattas mig något. Det är som om jag hade ett rum i hjärtat som står tomt och väntar på att nån ska flytta in. Vad det är, vet jag inte.. En ny kärlek, en vän eller nån annan som ska in, men nåt är det.
Kan kanske bero på att jag satt o sorterade alla bilderna på datorn nu ikväll. Mååånga minnen. Bra och dåliga. Videoklipp som jag och Tomas spelat in, bilder från skolan, julaftnar o.s.v. Det var som ett litet hugg från flydda dagar som gav sig till känna. Antar att det ska kännas lite när man tänker på det förflutna. Både bra och dåliga känslor.

Sitter här och tittar på mina små kisisar. De är verkligen det käraste jag har. Mina bebisar. Älskar de nåt så otroligt. Jag vet att många tycker det är fånigt att bry sig så mycket om djur, men de e verkligen mina trogna följeslagare. De lyssnar på mig, de vet när jag är ledsen... De kommer o kryper upp och ska gosa när man känner sig ensam. Visst, de kanske inte gör det av ren affektion, men jag tycker om att låtsas. De finns där! Det gör så himla mycket att stryka de över ryggen och höra dem spinna. Man blir lugn...

Jag hoppas att det blir en bra dag imorgon också... Dessutom en bättre kväll än vad detta har varit. Fick b.t.w. vykort från Mattias idag, skickat från Singapore! Trevligt!

Kanske skulle ägna mig lite åt Harry nu, i brist på annat. Har 2,5 bok kvar nu=) Spännande! De två sista ska jag helt klart bli höjdpunkten. Sen blir det Darkly Dreaming Dexter efter det.

Nej, dags att... Sluta sitta här och fundera, känner att jag inte kommer att må bättre av det iaf.

Nighty night y'all!

Flesh failures

We starve, look

At one another

Short of breath

Walking proudly in our winter coats

Wearing smells from laboratories

Facing a dying nation

Of moving paper fantasy

Listening to the new told lies

With supreme visions of lonely tune

A sudden arousement of emotions...

I don't think you realize exactly how sorry I am... For all of it... I know I keep saying it, and you keep saying I'm forgiven, but you don't know... Sorry is just a word, but I'm tormented beyond repair on the inside... To be honest, I'm not sure it's your forgiveness I want... I think it's mine... I can't make peace with the person I became... I can't believe I let it go that far. I allowed myself to become so misserable that I would actually hurt another humanbeing... Not physically of course, but... Letting myself go in the outreach that I made some one feel they weren't worth anything... Just walk all over them, complaining... Making them feel they're not good enough... You were... You were too good. I didn't see back then how you faught... I was so unhappy... It wasn't because of you. I became some one... I scared myself.. So destructive... I can barely grasp the thought of it... I know I should be fair to myself by saying, it takes two to tango... But I'm me, and I tend to put all the blame on me...
You told me a while back, you didn't recognized me, that I wasn't the person you fell in love with... And I told you, I am the person you fell in love with, but I'm not the person you broke up with.
What if it's a fact?? What if I become this deranged girl everytime I'm in a relationship? I've only had two, longlasting... And I suppose you could say they were both destructive... Both times, the guy really adored me, but I somehow, made it all wrong... Was it because I deep down knew, that it wasn't meant to be? I can only hope for the later of the two. At least I figuered out what kind of a man I need... Or what I don't need. I guess that's a good thing!

I need to figure out a way for me to forgive myself... I keep making it about him, but really it's not. He's moved on and I'm truly happy for him! He deserves it! And truth of the matter is, I wouldn't want it any other way... I don't want him, I don't have feelings for him... I just wanna make my peace with what happened. I can't seem to do that... I need some sort of closure... But how? There's nothing I can do to change it now. If I could do it all over, I'd do it completely differently. Better.... Maybe I should write myself a letter, pleeding for understanding and forgiveness... Could it work? It just might...

No, gotta stop the sob, and get some work done today! Maybe I'll see ya later!

Cravings...

I want it!



I crave it!



I need it!



I have to have it...



NOW!!



I finally get the frustration people talk about. Never quite understood it before... Maybe I just didn't need it then or maybe I simply got enough. I could easily just go out and get it... So why don't I? I bet it's one of those inner punishment thingies I've got going... Or maybe it's for my own good... Anyway, it agitates me! Alot! GIVE ME!!!



Btw, did you know you sometimes resemble Brad Pitt? ;o)



XOXO

Crea Diem

Appreciation... I think that's what's missing... I miss to hear some one say: "You did really good!" or "Thank you so much!" or even better "What would I do without you?"
I miss some ones arms around me. A soft whisper in my ear!

I've noticed something about myself... I really crave attention right now! It's weird... Why now? For once I actually feel pretty good about about myself... Now, I don't claim to have a great self esteem, but for the time being, it's not all that bad!
Then how come I need more attention than I normally do? Am I afraid my confidence will go missing if other people don't back me up? That might just be the case.
It's kinda twisted though, don't you think? Our self esteem should come from inside ourselves, not by trusting others to tell us what we wanna hear. Why is it that we can't really believe something if no one else does? Are we really that weak?
Unfortunately I think the sad answer is yes. The second we accept who we really are, is the second all we know to be true will change. The insight will be overwhelming. And only then can we trust ourselves to the fullest.

When you're used to hearing certain things about yourself, you begin to trust them... When some one all of a sudden comes along and don't tell you those things the doubting begins... The questions... It's all a very odd procedure... But human I guess... Or maybe it's just me, in which case I'm weird... But somehow that's okay!!

I saw another episode of Dexter earlier to night... He went to see a phychiatrist, of course to decide whether to kill him or not, but they still had the doctor-patient-talk... The doctor spoke about how we all need to accept that every one of us has a big bad wolf inside. A big dark secret... A side of us we want no one to see. And he said, that we all just need to make our peace with the fact that it's there... Embrace it if you will... At the least acknowledge it. Maybe take it out for lunch every now and then. But we can't keep hiding it. It's part of who we are.

And that got me thinking... About whether every one has a dog buried in their back yard, so to speak. A secret we tend not to willingly share. Heaven knows I do! I bet if you think real hard, you have something too... It doesn't have to be an event, a moment... It can be something about yourself, your past or present that you don't like to speak of... If you don't... Well, good for you=)

I feel like it's time for me to start daring myself... Get a move on with my life... Do the things I wanna do before it's to late! I should really make a list=)

But right now... I have a Robert waiting ;o)

Nighty night!!

What you think about...

...You bring about...

Ibland undrar jag om inte det stämmer! Stundtals känns det så! Samtidigt som det kan vara en ganska "bra lösning" på saker, så är det en ganska skrämmande tanke.

Har funderat ganska många gånger på vad jag egentligen tror på... Om det är ödet, slumpen eller turen... Tror kanske att det är nån slags kombination av de tre. Det vore för enkelt om det bara var en av dem. Lätt att skylla på saker också. Det fråntar oss liksom allt vårt eget ansvar och när vi når den gräns att vi inte längre tar på oss vår del av ansvaret, då blir det farligt. Keyword, religion... Tro är en farlig faktor, om den är alltför stark... Då är det bättre att hoppas:P

Kände mig ganska filosofisk innan, men mina ord tycks komma ut banala och ganska intetsägande om mina tankar ikväll. Får väl fortsätta min inre dialog en annan kväll, när alla parter är vakna ;o)

STOR kram till Mattias... Ha en underbar resa! Saknar dig redan... Skynda dig hem!

Nej, kanske dags att hitta på nåt! Frågan är vad!

So long..

xoxo

Waving bye bye!

Imorgon åker han... Ut i vida världen! Lite avundsjuk är jag ju, det måste erkännas! Vilken känsla det måste vara. Fri som fågeln. En dag... En dag ska jag också göra det! Lycka till bejbis, lov ya!

Har en längtan som lockar mig... Den drar i mina tankar... Ropar på mig! Måste nog snart ge vika för den. Jag känner verkligen det. Det är en längtan som alltid har funnits i mig och jag har redan gett vika några gånger... Men ju mer jag upplever, desto mer vill jag ju. Nu har jag hittat en person med samma behov, så jag hoppas på ett joint party. Men sen e det ju det där med tajming. Låter som värsta stora hemligheten och det jag ju låta er tro ;o)

Sitter av nån konstig anledning här framför datorn med en hemstickad mössa på huvudet o gör mitt bästa för att ignorera tvn som surrar brevid... Varför inte bara stänga av eller sänka ljudet!? Svaret är enkelt... Det är mig vi pratar om :P

Såg första avsnittet av Dexter innan idag... Underbart ironiskt!!! Han jobbar åt polisen, på mordroteln, som blodstänksexpert... Mycket duktig på sitt arbete! Dock är han lite unik, då han på sin fritid mer än gärna begår sadistiska mord på brottslingar som sluppit undan systemet och inte fått det straff de förtjänar. De har nu fått en seriemördare på halsen som styckar prostituerade kvinnor... Hela omgivningen är förfärade och äcklade... Utom Dexter så klart, som bara är djupt, djupt imponerad! Man måste ju älska ironin!

Jaja, pointless idag också! Har iaf haft en bra dag! Lunch med Christine på Matkult och sen en liten runda i några affärer... In till stan för att direkt åka till Maxi o storhandla! Jag är nu stolt ägare av 29 kronor... That's it... That's all that's left!

Jaja, dags för nåt annat! Over and out!

Kiss kiss

Barba non facit philosophum

I know it for a fact to be true... And thank God for that I say!

Soo... Here I am... Despite all! Who would've known!?

Predictable or not? I thought I was pretty see-through actually, for those who know me.. But apparently I'm not. A friend of mine called earlier tonight... I dare say he knows me pretty well... We came to talk about diaries, seeing since he just stumbled over his sisters... Apparently it had a very appealing padlock on it. Anyway, he asked me if ever wrote a diary and I said I didn't... But then I happened to mention that I quite often reveal my thought on a internet blogg instead... And he was shocked... And I was shocked that he was... Somehow I thought he knew I was the writing type... In fact I was so sure of it, that I thought he was kidding me at first... Anyway, guess we both learned something!

I honestly have nothing good to write tonight, just hade to fill the page with something... Couldn't create a blogg without feeding it a bit!

Anyway... Time for me to hit the sack and get it on with Harry! ;o)

Nighty night!